Gestalt
Häromdagen var jag på Tivoli i Köpenhamn som jag skrivit om tidigare. Jag fick ett tillfälle att ta en bild som får mig att tappa fattningen en aning. Jag satt hukandes vid en stenmur och lät kameran fokusera på "Merry Go Round" - karusellen som glatt snurrade runt runt. Då plötsligt kommer en man gåendes, han stannar mitt i bilden och blir där stilla ståendes. Jag knäpper en bild och studerar resultatet, hmm helt ok, men inget speciellt.
Så från ingenstans kommer det ytterligare en person, en tjej, som ställer sig alldeles tätt inpå mannen och han lägger försiktigt sin arm kring hennes midja. Båda gestalterna står nu vända mot karusellen som för tillfället står helt stilla. Jag förstår plötsligt sammanhanget! Deras lilla dotter har nämligen just klättrat upp på en av de vackert utsmyckade hästarna på andra sidan staketet och med en brett leende vinkar hon glatt till sina föräldrar. Karusellen börjar sakta röra sig till flickans stora förtjusning. Kvinnan och mannen står stolta och ser sin dotter glädjas av åkturen på den mjukt gungande hästen.
Hela scenen som utspelade sig framför mina ögon var väldigt fin och så äkta. Och resultatet då, jo, det första man förmodligen lägger märke till är att karusellen verkar köra med en skyhög hastighet, precis som livet.
Man kan säga att livet är som en bergochdalbana, med sina dalar och toppar. Samtidigt kan man också säga att livet är som en åktur med "Merry Go Round". Det accelererar till den milda grad då åren bara flyger iväg. Snart blir kvällen på Tivoli till ett minne, men ett minne anser jag personligen är nyckeln till att ta vara på tiden.
Jag hann aldrig tacka föräldrarna som gav mig möjligheten, historian och bilden, men tack vill jag ändå yttra. Hoppas att ni kan identifiera er med min beskrivning, när ni ser bilden. :)
