11 december
Vår svenska vallmo har jag valt som dagens tema. Denna sköra blodröda växt som stått och fortfarande står för så mycket, tycker jag är helt fantastisk.
Jag anser att vallmon är en av de vackraste växterna i hela universums flora. Lite grundas kanske min åsikt i blommans renhet, där den står. Vallmon står rakryggad och stolt, för vind kastas den och vid den lättaste beröring fäller den sina glödande sidentunna blad till marken. Plockar du den så har vallmon gjort sitt, och ögonblickligen blir blomman till blott ett minne. Men att jag finner vallmon speciell kan också vara för den smärta den kan lindra, hoppet den kan inge eller gemenskapen den kan frambringa. Varje år bärs vallmon stolt som en symbol till minne av de soldater som stupat under världskrigen, dagen kallas ”Remembrance day” och infaller den 11:e november.
Bilden som medföljer min text idag är tagen på väg till den golfklubb som jag tidigare spelade på. Min kamera fick oftast följa med i bagen så att jag inte skulle råka missa något som var värt att dokumentera. Denna dag satt jag på flakmopeden, med mig golfbag fastspänd på flaket och susade fram på den asfalterade vägen. Så passerade jag ett alldeles gyllenbrunt fält fyllt till bredden med vete. Plötsligt så dök vallmon upp inbäddad i det blomstrande vetehavet och kontrasten fick en explosionsartad effekt. Jag stannade snabbt mopeden för att föreviga vad jag sett.
Jag tänkte egentligen publicera detta inlägg redan i eftermiddags, men då oförutsedda tekniska problem plötsligt drabbade hushållet har inlägget fått vänta. Äntligen kunde jag alstra nog med elektricitet för att få igång datorn…detta genom att min syster blivit satt att springa i ett stort hamsterhjul kopplat till en kraftig generator!!!
